Hög på Mivitotal...
...eller "Mitt liv som duracellkanin.
Jag började äta Mivitotal-kapslar ett tag efter vi kom hem från Spanien eftersom jag blev förkyld två gånger på två veckor. Jag blir sjuk hela tiden under hösten och vintern medan Fredrik och framför allt Oskar klarar sig från de flesta baciller som trivs så bra i min kropp. Allså, jag började äta vitaminer, fyra äckliga kapslar om dagen och hoppades att det skulle hjälpa. Och det har det. Nu börjar jag även känna av en trevlig bieffekt med att ge kroppen de näringsämnen som den behöver och har rätt till. Hur?
En normal dag utan skoluppgifter som MÅSTE bli klara inom en snar framtid brukar se ut så här:
Jag stiger upp efter att ha snoozat mellan 6.00 och 7.00 och ser till att Oskar kommer iväg till skolan. Sedan planerar jag vad jag ska göra tills han kommer hem, som t ex plugga, träna, städa, tvätta mm mm mm. Sedan tar jag en kopp kaffe och sätter mig att stirra på datorn. Sedan måste man ju se Rachael Ray eller hem till byn eller något annat blaj på tv, dricka mer kaffe och kolla mailen några gånger till. Rätt vad det är så kommer Fredrik hem ( i värsta fall står frukostdisken kvar på diskbänken fortfarande) och då är det ju ingen idé att börja med något för då kommer ju Oskar också hem snart. Sedan brukar eftermiddagen fortsätta med att jag TÄNKER göra en massa saker men tar en powernap istället.
Idagsnoozade jag bara i 45 minuter, steg upp och fick iväg Oskar till skolan utan tidsnöd och tjat. Sedan kollade jag allt "viktigt" på nätet. Så långt ganska likt mitt liv utan vitaminer. Körde igång en tvättmaskin och började läsa till tenta som är i slutet på OKTOBER och bläddra i floran efter växter som vi ska kunna till tentan i slutet på September. Tog på mig träningskläder, gick till Ormberget och gick upp för slalombacken, ner för slalombacken och upp igen och ner och upp och ner och upp och ner och upp och sedan gick jag hem, gjorde en bulldeg, duschade, bakade ut bulldeg, sanerade kök, severade mellanmål och bullar till två barn. Hängde tvätt, plocketiplocketiplockade saker som låg på fel plats och satte dem på rätt plats, cyklade till bibblan och återlämnade och lånade lite böcker, fortsatte plocka, bytte sängkläder, serverade veckans blandade rester till middag. Sedan tog jag det ganska lugnt.
Det är så himla olikt mig, jag är ju så genuint LAT. Jag ska aldrig sluta med vitaminer.
Nu är det iallfall sovdax.
God natt!
Jag började äta Mivitotal-kapslar ett tag efter vi kom hem från Spanien eftersom jag blev förkyld två gånger på två veckor. Jag blir sjuk hela tiden under hösten och vintern medan Fredrik och framför allt Oskar klarar sig från de flesta baciller som trivs så bra i min kropp. Allså, jag började äta vitaminer, fyra äckliga kapslar om dagen och hoppades att det skulle hjälpa. Och det har det. Nu börjar jag även känna av en trevlig bieffekt med att ge kroppen de näringsämnen som den behöver och har rätt till. Hur?
En normal dag utan skoluppgifter som MÅSTE bli klara inom en snar framtid brukar se ut så här:
Jag stiger upp efter att ha snoozat mellan 6.00 och 7.00 och ser till att Oskar kommer iväg till skolan. Sedan planerar jag vad jag ska göra tills han kommer hem, som t ex plugga, träna, städa, tvätta mm mm mm. Sedan tar jag en kopp kaffe och sätter mig att stirra på datorn. Sedan måste man ju se Rachael Ray eller hem till byn eller något annat blaj på tv, dricka mer kaffe och kolla mailen några gånger till. Rätt vad det är så kommer Fredrik hem ( i värsta fall står frukostdisken kvar på diskbänken fortfarande) och då är det ju ingen idé att börja med något för då kommer ju Oskar också hem snart. Sedan brukar eftermiddagen fortsätta med att jag TÄNKER göra en massa saker men tar en powernap istället.
Idagsnoozade jag bara i 45 minuter, steg upp och fick iväg Oskar till skolan utan tidsnöd och tjat. Sedan kollade jag allt "viktigt" på nätet. Så långt ganska likt mitt liv utan vitaminer. Körde igång en tvättmaskin och började läsa till tenta som är i slutet på OKTOBER och bläddra i floran efter växter som vi ska kunna till tentan i slutet på September. Tog på mig träningskläder, gick till Ormberget och gick upp för slalombacken, ner för slalombacken och upp igen och ner och upp och ner och upp och ner och upp och sedan gick jag hem, gjorde en bulldeg, duschade, bakade ut bulldeg, sanerade kök, severade mellanmål och bullar till två barn. Hängde tvätt, plocketiplocketiplockade saker som låg på fel plats och satte dem på rätt plats, cyklade till bibblan och återlämnade och lånade lite böcker, fortsatte plocka, bytte sängkläder, serverade veckans blandade rester till middag. Sedan tog jag det ganska lugnt.
Det är så himla olikt mig, jag är ju så genuint LAT. Jag ska aldrig sluta med vitaminer.
Nu är det iallfall sovdax.
God natt!
Kommentarer
Postat av: syster
Åh, det låter trevligt. I morse hade jag kunna göra vad som helst för att få stanna hemma och fixa och dona. Solen skiner, då är allt så jäkla lätt, man får sådana fantastiska krafter - och så måste man åka till jobbet, fy fanken.
Trackback
