I min lilla, lilla värld...

Det här är Kruståtel och inte fårsvingel. Lägg märke till den vågiga stjälken, det gjorde inte jag. Hallå!


Jodå, det gick bra med klackeskor vs gympadojjor. Jag tog med mig finjacka och finskorna i träningsväskan och bytte om efter skogsutflykten. Det var faktiskt tur att jag är så fåfäng för annars hade jag fått gå omkring med blöta skor hela eftermiddagen. Några hundra meter in i skogen lät det SLAFS och jag kände vatten sippra in mellan tårna. Först blev det kallt, sedan blev det varmt och sedan blev det ISANDES kallt. Men vad spelar det för roll, väl tillbaka i skolan fick mina vattentorterade fötter glida in i mina nya, härligt osköna skor med nästan för hög klack.

Växttentan gick bra 19 av 20. Det var ett grässtrå från full pott. Vad fanken oroade jag mig för.

...med växttenta.

Idag ska vi ut i skogen och titta på växter med skolan och min fåfänga lider alla helvetes kval. För på förmiddagen ska vi ut i skogen men på eftermiddagen ska vi vara i skolan. HUR ska jag göra, hur SKA jag göra? Först måste jag ju ha kläder som passar sig för skogsutflykt, alltså inga klackeskor men sedan, ska jag gå omkring med skogsmulle kläder resten av dagen i skolan? Ska jag ta med mig finjacka och klackeskor i en påse och byta om  och därmed bli tvungen att släpa omkring på skogsmullekläderpåsen hela dagen. Ååå, LTU varför utsätter ni mig för sånt här???

Ja visst ja, vi har ju tenta på 117 olika växter också. Men det är en helt annan femma.

Jag har nog lyckats lugna ner mig själv nu. Jag har nog inte svalt någon nål. Det skulle nog ha känts mer om jag gjort det. Men jag står fast vid mitt beslut att aldrig mer sätta en nål i munnen.

Sitter och äter knäckemacka enligt doktorns ordination. Varför? Jo det ska jag tala om även om jag skäms litegrann.

Jag satt och sydde yttipyttiga små saker som kräver viss koncentration och som vanligt stoppade jag knappnålarna i munnen mellan varven trots att mamma har sagt att jag inte får göra så. Så mitt i allt började jag hosta, två nålar som jag hade i munnen flög iväg men jag blev på en gång osäker på om jag dragit in någon när jag tog sats för att hosta.

Så klart blev jag helt stirrig, hoppade i skorna och cyklade ner till vårdcentralen. Där fick jag vänta i EVIGHETER på att någon ville ta sig an mitt prblem. Efter 100 pix och tre minuter hos en sköterska blev jag ordinerad att åka hem och äta en knäckemacka. Om det börjar sticka någonstans ska jag komma tillbaka.

Jag skrattade lite förläget när jag gick från vårdcentralen men det känns ändå inte bra. Det känns som att jag har en klump i halsen men det kunde enligt sköterskan vara för att jag var nervös.

Googlade på "svalt knappnålar" och någonstans stod det att man skulle äta mycket sparris om man svalt en nål för att trådarna lindar sig runt nålen och skyddar tills den kommer ut den naturliga vägen. Jag vill inte äta sparris jag vill veta om jag har en nål i kroppen NU.

Förmodligen så har jag inte någon nål i kroppen så jag oroar mig nog i onödan men en saker är då säker, jag kommer inte att använda munnen som nåldyna fler gånger.

...mjölkmonstret har flyttat in.

Någon annan orsak till mjölkens försvinnande kan jag inte hitta. Igår köpte jag tre liter mjölk, imorse när jag skulle ta mjölk i morgonkaffet kom det bara några ynkliga droppar ur paketet som visade sig vara det sista av de tre som jag köpte igår. Var tar mjölken vägen, är det så att det någonstans bakom någon syltburk i vårt kylskåp nu ligger en nöjd lite varelse och vilar med magen utspänd av för stora mängder av Norrmejeriers mellanmjölk drömmandes om hav av mjölk och fnissandes åt min kaffeabstinens. Jaa, det måste vara så för vi kan omöjligt ha druckit en liter var på mindre än ett dygn.

Här passar det bra att citera styvsvärfar L-G:
"Fattar nada. "

Jag glömde att fjärrvärmen och varmvattnet är avstängt pga av reparationer från 18.00 ikväll till 06.00 imorgon. Har varit och gått på Ormberget och luktar nu svett och skog så det blir att bita i det sura, kalla äpplet och duscha kallt, fasiken. ANDAS!!!

...eller "Mitt liv som duracellkanin.

Jag började äta Mivitotal-kapslar ett tag efter vi kom hem från Spanien eftersom jag blev förkyld två gånger på två veckor. Jag blir sjuk hela tiden under hösten och vintern medan Fredrik och framför allt Oskar klarar sig från de flesta baciller som trivs så bra i min kropp. Allså, jag började äta vitaminer, fyra äckliga kapslar om dagen och hoppades att det skulle hjälpa. Och det har det. Nu börjar jag även känna av en trevlig bieffekt med att ge kroppen de näringsämnen som den behöver och har rätt till. Hur?


En normal dag utan skoluppgifter som MÅSTE bli klara inom en snar framtid brukar se ut så här:
Jag stiger upp efter att ha snoozat mellan 6.00 och 7.00 och ser till att Oskar kommer iväg till skolan. Sedan planerar jag vad jag ska göra tills han kommer hem, som t ex plugga, träna, städa, tvätta mm mm mm. Sedan tar jag en kopp kaffe och sätter mig att stirra på datorn. Sedan måste man ju se Rachael Ray eller hem till byn eller något annat blaj på tv, dricka mer kaffe och kolla mailen några gånger till. Rätt vad det är så kommer Fredrik hem ( i värsta fall står frukostdisken kvar på  diskbänken fortfarande) och då är det ju ingen idé att börja med något för då kommer ju Oskar också hem snart. Sedan brukar eftermiddagen fortsätta med att jag TÄNKER göra en massa saker men tar en powernap istället.

Idagsnoozade jag bara i 45 minuter, steg upp och fick iväg Oskar till skolan utan tidsnöd och tjat. Sedan kollade jag allt "viktigt" på nätet. Så långt ganska likt mitt liv utan vitaminer. Körde igång en tvättmaskin och började läsa till tenta som är i slutet på OKTOBER och bläddra i floran efter växter som vi ska kunna till tentan i slutet på September. Tog på mig träningskläder, gick till Ormberget och gick upp för slalombacken, ner för slalombacken och upp igen och ner och upp och ner och upp och ner och upp och sedan gick jag hem, gjorde en bulldeg, duschade, bakade ut bulldeg, sanerade kök, severade mellanmål och bullar till två barn. Hängde tvätt, plocketiplocketiplockade saker som låg på fel plats och satte dem på rätt plats, cyklade till bibblan och återlämnade och lånade lite böcker, fortsatte plocka, bytte sängkläder, serverade veckans blandade rester till middag. Sedan tog jag det ganska lugnt. 

Det är så himla olikt mig, jag är ju så genuint LAT. Jag ska aldrig sluta med vitaminer.

Nu är det iallfall sovdax.

God natt!

...eller Mitt liv som kolatom.

Idag var det alltså dax att beträda universitetsområdet efter mitt gudomligt långa sommarlov. På schemat stod naturkunskap. Jag fick iklädd en svart tröja agera kolatom (förutom svart hade de andra i klassen vita vätetröjor och röda syretröjor) i ett paraffinljus som brändes så att jag blev sot. Kan låta flummigt men faktum är att jag nog lärde mig mer om kemi idag än jag lärde mig under hela högstadiet (vilket kan skyllas likväl på bristen  på eget engagemang som högstadielärarens oförmåga att förklara så man fattade). 



Hur pedagogisk läraren än var så finns det ändå gränser för vad man kan ta in under en dag så den här kemi-iga bilden får presentera min skalle just nu. Plupparna föreställer det vi lärt oss idag, de i mitten är det som jag fattat de som flyger omkring är det som snurrar runt i mitt huvud och vägrar sortera in sig där det hör hemma i hjärnkontoret.

Sommar

Så, då var sommarlovet slut. 12 och en halv vecka navelpill. Härligt! Men slut nu. När jag försiktigt beklagar mig så säger de flesta "jaa, men är det inte skönt när allt återgår till det vanliga med rutiner och något att göra på dagarna". "Jaaa", svarar jag då lite svävande trots att jag vill skrika "NEEEJ". Jag trivs så oerhört bra med att vara ledig, så bra så att jag inte blir less på det, jag har rutiner ändå och jag har MASSOR att göra på dagarna.

Men jag måste ändå erkänna, jag har haft det fantastiskt bra som kunnat vara ledig hela sommaren. Oskar har fått ha sommarlov "på rikt" och vi har kunnat ta dagen som den kommer i tio härliga veckor. Så jag är glad och tacksam över sommaren som gått och någon gång måste man ju tillbaka till det vanliga livet igen och detta "någon gång" är för mig imorgon 8.15.